Första ögonkastet, en gata utav is! 24/5-08

Älskar, älskar inte!
Älskar, älskar inte!
Sen är blommans krona borta, vad finns det då kvar att älska?

Jag blev förälskad i henne, visste det redan från första stund jag såg henne.
Det skulle bli en plågsam historia. Även den insikten hade slagit mig.
Vi hade mötts på ett ställe där förälskelse inte var laglig, risk finns alltid men lagen måste följas.

Jag hade inte inställningen eller lusten till att bli förälskad i någon.
Jag var inte trygg i mig själv och visste med stark säkerhet att hon inte heller hade tryggheten.
Jag bestämde mig ändå för att satsa mitt hjärta i detta spel. Ett högt spel där jag till slut vann.
Jag vann inte någons kärlek, tillit eller lust. Jag vann min egen.

Hon var det vackraste jag någonsin sett. Ett skimmer som låg kring hennes hud. Det porlade mjuka, varma droppar från hennes kropp. Även om hon hade full vintermundering på sig, allt lyste igenom. Hon var så fin och mjuk.

Jag blev nervös i varenda andetag som hon tog. Hade svårt att vara mig själv, förbli lugn och sansad. Började tänka för mycket, grubbla och stirra upp mig.
Hon såg och hörde med all säkerhet min nervositet, även om jag inte trodde det då. Min egen självbild var ju lugnet självt.
Jag bara pladdrade på om mig själv, kunde inte va tyst en sekund. Det värsta man kan göra vid första mötet med en okänd människa.
Men var det mig själv jag pratade om, var det inte den jag ville vara, trodde hon att det var jag?
Det är jag, det var jag, alltid jag men inte sanningen!

Skulle jag våga stanna kvar hos henne över natten, det var något i det hela som inte stämde. Rättare sagt något jag inte trivdes i.
Hon skyddade sig själv, försvarade sig mot mig. Snabba ironiska repliker. Vissa roliga, andra dumt genomskinliga och ytliga. Bara för att få en sorts kontroll och energi. Det störde mig.
Men allt var bara ett spel som jag kringgick.
Jag lyste igenom med mitt skydd som hon kringgick och säkerligen störde sig på. Så vi var väl på samma plan just då.

Vi satte oss ganska tätt inpå varandra.
Timmarna gick. Det pratades, lyssnades och jag kände mycket attraktion till den här knasiga och intelligenta damen.
Kände på mig att det inte var helt säkert om jag fick stanna över natten. Hon brottades säkerligen med många tankar, likt mig själv den kvällen. Var inte helt säker på om jag ville stanna över.
Jag fick stanna, jag ville stanna!

Jag rörde vid henne när jag knappt vågade. Tog mig modet till att få känna på den jag suktade efter.
Kysste henne lätt på munnen, smekte henne lätt och varsamt. Njöt när jag såg henne njuta och låta sig själv ta emot mig och min närvaro.
Hon lät mig vara, jag fick ge. Jag gav.
Allt stannade upp, kändes som om hon tackade mig. Jag kunde se och känna att hon var törstig efter den här uppmärksamheten. Jag var nöjd och tillfreds med att kunna ge henne den, det räckte för mig. Jag ville inte mer än så

Jag stannade även natten efter det och samma sak upprepade sig.
Vi sågs igen och igen och igen.

Jag var inte mogen eller beredd på det som skulle komma.
Jag visste vad som skulle komma.
Kaoset i mig kom.