söndag 25 juli 2010

Brinnande små liv

Kärlekslösa barn dansar omkring, små nätta steg och tomma blickar.
Svarta lågor brinnande runt magra kroppar.
Trasiga skrik och tysta hjärtan, dansen tar aldrig slut.
Vackra små barn, en sluten cirkel i panik.
Vi skrattar i krossade drömmars historier.
Likt sagor med meningslösa slut.
Vi dansar, vi brinner, vackra barn det är vi.

Tyngda fasader, speglar som inte känns oss vid.
Plågade små liv och hjärtan så sköra, huden tunn vi kan se inuti.
Ni gav oss inget val i det vi kunde bli, dansen tog oss och ur askan inget liv.
Brann det gjorde vi, brände, det gjorde ni.


Fruktan av mörkret vi dansar med döden det enda vi känns vid.
En sista dans går inte att förneka, vi är barn som tagit ett beslut.
Vi stal kärleken hos dig, stölden gav oss ingen rätt att bli älskade.

Två minuter av mitt liv

En slutgiltig destination i hopp och i tron, förfalskade själar skymtar förbi.
Vi drömmer om saknaden, inatt är du min.
Skepnader tar vid en gåva tom, förbrukad i otid. Vår tid är nu.
Skelettet i var mans garderob skapar inga lögner om vi låter det döljas i tysta hem.
Fruktan att bli funnen söndrar var dag som tar vid.
Vi finns där i nattens mörker, i dagens ljus vi fångar liv.
Sömnen är en dygd i trasiga förflutna, tröttheten ett kall på hjälp.
Jag somnar aldrig stilla för dagen gryr.