Min Isprinsessas Saga

Du är alltid i mitt hjärta hur jag än försöker ta ditt liv.
Hur kan någon skimra så ljust när jag översköljts av min egen smuts.
Varför står du alltid bredvid, närmre än min egen skugga.
Hur ska jag kunna andas när du försvunnit ur min tid.
När får vi våran klocka att stanna, stanna i frid.

Hur kan mitt öga lura mig så, i varje reflektion av glas står du där naken.
Varför hoppas jag att du ska finnas där bakom varje hörn.
Jag ser dig i varenda vacker detalj, allt njutbart det är du.
När musik flyter genom mina öron då är du varje ton.

Varför dansar du i mina vener i vacker kalabalik.
Du styr mina händer över ditt lena landskap när jag somnat in.
Hur kan du viska sött när jag inte ens kan se dig.
Du är mitt hjärta, en vacker liten saga utan ett slut.

Ensam tolk

Jag skriver detta för dig som kan se inifrån någon annans ögon.
Låter dig som kan uppleva sanningen bakom min fasad läsa mina ord.
Till dig som kan tolka efter den andra människan utifrån dennes upplevelser, språk och kunskap.

Du som inte ser den andras nakna kropp när du själv står naken.
Till dig vars tanke bara lyser för din egen ensamhet.
Jag låter dig inte läsa med blinda ögon du har aldrig använt din känsel.
Jag har inget du vill förstå, inget du kan förstå. Bara tolka efter eget huvud när det handlar om mitt hjärta. Klä av dig först, jag har alltid velat se dig naken.

Clownen Jag

Drömde om dig inuti en sång och vaknade under sängen. Där fanns bara dammråttor och trasiga leksaker.
Clownen log ett småaktigt leende, stirrandes på mig med lögn i sina ögon. De hade något att dölja, kunde jag lita på honom. Hans innanmäte var trots allt gjort av halm och gammalt tidningspapper. Skärande rysningar vibrerande genom min ryggrad och den försvann.
Ur en dröm med sången stilla i mitt huvud var det svårt att hitta ut, även under min egen säng.

Krypandes in i tunneln som jag skapat av siluetter från förfallen värld.
Din sång var min ledande skugga, jag var bara ett barn från min egen fantasi.
Skulle jag lyssna på sången eller förtäljde den bara min egen galenskap.
Eufori av skadad kärlek, jag är bara ett barn i min egen tanke.
Glödgande ögon av galenskap när jag ser mig själv inifrån, igenom clownens små svarta hål.
Vem är jag när uppvaknandet sker, när alla melodier har tystnat och jag får lyssna på mig själv.
Ett barn drömmandes om vuxen kärlek.
En man drömmandes om ett barns förälskelse.

Konsten att komma i tystnad

Jag kom, du var tyst.
Jag var tyst, är tyst.
Jag kom men kommer aldrig mer.
Vi är tysta då vi ser varandra genom frostat glas.
Du kom tyst, tyst i mig kom du.
Vi kom när tystnaden talade mer än vi förnimde.
Jag skrek djupt inom mig, du skrek längs mina vener, glassplitter in i hjärtat.
Vi kom tillsammans, vi njöt enskilt och ensamt.
Jag dog samtidigt som saften trängde ur mitt kött.
För mig var du redan död men din kropp värmde skönt.
Jag kom med döden och dog i lustan.
Döden som skapar liv när jag kom inuti dig.
Varmt och djupt inom dig, känner du inte min kyla.
Vi kommer, men aldrig mer tillsammans.