Brödrost

-Allt är inte enkelt och jag fattar dig för jag har typ varit en brödrost och du en gaffel och jag har sagt att vi ska göra rostbröd, allt upprepar sig inte.....det går att bryta mönster.
-Jag har velat men du gafflar bara en massa strunt, inger en salig blandning av marmelader och ost......allt blir bara en kall rostmacka med hårt smör.

Manar

Patriarkalisk modernism ur ett gammalt testamente ifrån vardagen tagen nu är den er tanke, lovord var det. Makten styr oss in i ett nöje, en evig karneval, förhoppningar till våren blir senare banalt. Jämställd rättvisa och friade våldtäktsmän, råttor är dem som hos folket går hem. En evig egoism i våra färgglada parti.

1:a klassens medborgare åker alltid andra klass, trilskas inte med andra och nöjer sig med ett smutsigt dass. Medborgare utav rang det är vi utan större falang. Står där själva utan skydd, banken är blå men jag är trygg. Sover med stålar under min rygg. Ja jag är trygg! Medborgare vi har fått gator och torg, Per-Albin Hansson gråter ut sin sorg, vart det allt, tystnad är kallt. Arbetarklass håll käft och visa er respekt. Kung och fosterland vad värnas det om, enda vi ser är inuti Calles kalsong. Tabloider, inte är de skrivna av forntidens druider. Sagt eller sjunget, sanning eller lögn, allt vi vill är att vakna efter en god natts sömn!

Parfym

Dimman som du aldrig vill befria dig ifrån, låt den bli tjockare, omsvärmad och lustig, dansa inuti med den, ät den och låt dig ätas. Vakna aldrig i morgondagen, drömmen slukar förnuftet, stanna. Du dog lite, levde lite mer, oftare än dåtid, nutid är sekunden och borta är nästa.

Två sekunder av ljud

Så små vibrationer i kroppens minsta ben, sprudlande kavalkader seglandes på världens oceaner.
Tanken på en basgång, klaviatur, gitarrspel vilka vet, vet sanningen utan ljud.
Allt är en takt, en ton, stampar en sko, tappar ett glas, bestick i en låda, tubens upplysande om vi åhör skapandet som funnits innan tid.
Lyssna för vi hör, rörelser, frekvenser ingen matematik.

Efterhandsgranskning

En del av tristessen du manar
Förruttnelsen under bruna löv du fäller
Flykten till sommarland lindrar för en stund
Begraven utanför mitt förnuft
Skeva hjärtan i underkastelse
Fläker upp mitt bleka skinn
Tömd mun värker
Döva öron lyssnar enbart på dig

Godmorgon

Meningarna vandrar i ett ögonblick, vi blinkar, förloppet ligger stilla förgånget.
Söndagarna stannar med vår vilande maskin, persienner burar in och förnuftet stannar i en Hollywood-utopi.
Regnet föll i slutet av veckan, blöta dagar trillar förbi, torrdränkta strupar i ensemble.
Solitära ögon där vi alla blir till en, Sara syns i allas vår illusion.
Natten är som alltid ung, morgonen blind, ansikten i artificiellt ljus gör dig blind.
Morgondagen är glömd.

bubbla

Sitter oftast fast i en bubbla där min fantasi skapar en verklighet.
Folk säger att det är världen vi lever i men jag kör tvära kast med mig själv och förlorar mig inuti mina drömmar. Inbillar mig ibland att det ska kretsa kring mitt jag, inser snabbt att det är jag som kretsar kring allt annat. Blir frustrerad, går hem, stänger in mig och utesluter världen för en kort stund. Känslan av att ingå i ett tomt äktenskapsförord med världen gör mig oftast ganska så olycklig. En tomhet som jag tror vi alla bär på om vi vaknar upp och ser oss omkring, om vi slutar stänga ögonen för det vi inte kan acceptera.

Draknästet

Jag dör, dina "dikter" är pinsamma och självupptagna. Gå vidare i livet istället, släpp de konstiga formuleringarna och ditt navelskåderi. Du är inte deprimerad, du är bara helt och hållet full av dig själv och ett synnerligen fattigt vokabulär. Du kanske borde satsa på något annat här i livet än skrivande, anar att du super och knullar en hel del också, men utan större framgång än för stunden. Byt skiva nu, tönt!

PS: Du rimmar illa också.

Hand med Hin Håle

Jag skulle slå dig med en pinne om jag bara kunde få komma loss.
Kasta sten och låsa in dig om det inte var du som var en av oss.
Puttat dig nerför trappen, satt dit ena benet och galt en sång.
Sånger om krymplingars hjärtan och felande länkar tagen ur dagens lott.
Din lott var nit, släpar dig någonstans där det är natt och piska ur dig din skit.
Vantrivs i din närhet och vart trivs du då, under min tröja, mitt skinn och i mina ögon så blå.
Kastrera dig och klippa till en gång för alla, avkomma är inget för dem som är frostbitet kalla.
Helvetet är dagen där du vandrar, min hand är inte för andra.

Hörn

Hårda ord, sjuka tungor, ser ner på mig själv instängd av fyra hörn.
Trasiga tankar i drogat sinne leker med mig.
Sanningarna vräker mig omkull, andas inte mer.
Stammar fram det jag vill säga, du ser bara skuggan som en gång var jag.
Många anledningar i mina lögner, snedsteg i mina drömmar.
Varaktiga ljusglimtar flimrar förbi, mörka små ljus blir allt fler.
Töm dig jag sväljer ner, mer och mer.

Pianopoesi

Om tårar hade en sång då skulle jag sjunga den för dig.
Skulle djävulen uppkomma med en dans så hade vi dansat natten lång.
Finnes den gud som skapar kärlek och lusta skulle vi älskat.
Skapar vi människor hat utav vår parodi av det vi kallar liv.
Finner du fruktan i allt du ser så vet jag att du blir blind.
Har du siktat slutet så blir visheten ditt första pris.
Blöder vi ur samma hjärta, dricker vi tillsammans det regn som strilar.
Är vi vår egen broder med samma dröm, syster som aldrig skäms.
Styrkan i det som förträngts gör oss osårbara för en sekund.
Går vi samma håll, håller vi samma hand eller ber vi för oss själva i sanningens stund.

Mamma

Modern till all röta står utanför mitt fönster, eld i ögon, förruttnelsens dräkt på mitt glas.
Doft av hat i tomma kärlekshav, dyker in i svärta med oskyddat hjärta min kärlek följ med.
Hon bär den vackraste vishet, gammalt barn från förlorad tid, respektlöst fördriv i naggad stad.
Silkeslen strävhet i rösten hon sjunger med mig, vi är tvåsamhet förlorat i ensamhet.
Förlöst, förvriden, fördriven, författad i en saga som inte var min, skakar fram sanningar i is.
Korsade mitt jag, mina händer och mitt förstånd, mutation i nutid från dåtid till framtiden som avgör dödsdomen.
Mamma du är svart så stark, tom när du fyller mig med din eld, ditt bleka damm, jag älskar dig.

Ormvård

Jag kan väcka dina tårar med en viskning.
Kan slicka dina sår med en tunga som är vass.
Frysa ditt leende med min blick som är kall.
Tar du min hand skönjer branden långsamt och fast.
Oskuld i korridoren av det som kallas rött.
Sittandes i en silversadel, högt, andas ut min själ i tomhet.
Orgelvibrationer när jag hör din tröst, tunna röst.

Skulden är jag, förlåtelsen mitt obehag.

Lakan

Landstigna stränder, hjärtan i bränder, kött i mina händer, tomhet i mina ögon, berusade feromoner, inuti oss, skapar jag något inuti dig, avgrunder uti mig, självhat står utanför, Armors pilar jag silar, pumpande basgång, ångande avsmak, svidande hud, det känns självklart, jag stannar för jag är inte smart, du går för du känner min tanke, jag längtar tills näst gång, hej vad heter du, ingen annan förtjänar mig mer än du och du och hon och den och han men inte jag, jag förtjänar ingen, står ensam självmant, vad sa du om självhat, du går utanför dörren, jag kan andas igen, inuti en tom atmosfär, ser på medan du dör, ifrån mig, från mig får du ingenting, ligger ner i smutsiga lakan, jag är lika vit av smuts, rik av rus, inget minne från den stund, du gav mig i sinnet en sekund, besudlad av mig själv, bedyrad av att du kom, yrsel i all stund jag tog från dig, ditt hjärta vill jag inte ha om du suktar, bara om jag får allt som fruktas, jag är rädd, du är gud, satan ligger bredvid, du är fin, jag full, tills jag dör igen och igen och igen.

Hungrig

Ondska och förakt prisade patrask, rykande ögon och blödande hjärtan.
Svarta signaler av damm rullar fram, stigande vrål, hesa skrik.
Gator tomma makten stegrar, fragment av hetsjakt i panik.
Vi vill ha allt, suktande och kallt, strävan efter brödet som vi stjäl från oss själva.
Visionärer, exploatörer, hedonism i hela kroppen orgasmen är total.
Organismen är fatal, organisationen uppbyggd av förljugna tal, pepparkaksdeg och barn.
Vi vill ha mer, äter mig hel, från insidan där ingen ser.

Kupé

Tomma vagnar och brusande vind från öppna fönster.
Fabriksdoft och släckta lyktor stormar förbi, det är vi.
Tankarna hittar inte riktigt fram och låten spelar tondöva toner.
Dammet likt en ridå, bakom ses Cabare't tyranni.
Tystnad i en cell min skönsång träder fram, mina fingrar dansar balett.
Blyga små ord som vill träda fram, skölja sig från min skam.
Trötta och tvistade, dubbelbottnade fragment.
Hade jag vaknat en morgon som president skulle vi se två sidor som ni aldrig känt.

Gubben höst

Synen av gröna ängar i stoftet av mänsklig fusion, mardrömmar i dagsljus, missbruk i ett syfte som kallas passion.
Makt för någon som söker det som är kraft, diktatur i grönt guld och illusionisten talar för egen tunga.
Dräp oss men gör det långsamt utan frid, låt oss kämpa i blodet som menades vara oförstört.

Kaffegök

Vi säger och jag hör att det finns en annan kärlek, vart och varför, det är blues i mina öron, musik som aldrig hittar ut.

Dingla

Alltid på väg till ingenstans med benen dinglande nedanför min fönsterkarm.
Seglandes ovanpå vinden från någonstans där jag aldrig varit.
Infriade löften i min fantasi av verklighet, stiftade lagar motsäger sig min hjärtebrand.

Under bron

Jag gick på en bro utan plankor, svarta vågor under mina skor.
Kastade sten i en bottenlös brunn och såg mig själv på ringar utav vatten.
Visste inte vart vägen ledde och ingen log mot mig.
Jag möter människor utan behov, samma ögon som fick mig att se.
Med samma ögon som mina hittar vi inte i allt vi vill ge.
Jag letar efter dig, rastlös i dagljus, tömd men fylld av natten.
Regn från klarblå himmel, svarta strimmor och doft av våt asfalt.
Hårt fall när jag lyft i ett rus för en sekund, upplyft över mitt förstånd.
Brända broar har aldrig ett slut.

Allt jag ville ge

Låt mig få somna när nästa dag tar vid.
Väck mig om du älskar, låt mig få vakna där bredvid.
Jag ska sy vårat täcke av minnen från det som kommer oss nära.
Puffa kuddarna med magi, kärlek och lakan av befrielse.
Kan du dra upp persiennerna, de har dammat igen.
Väcka solen tillsammans med mig utan att det kommer svida.
Innan vi somnar, tar du en titt under sängen.
Våra monster bränner vi i förälskelsens bål.
Ljudet av våra kroppar, sand och björklöv i symbios.
Doften av din tunna hud välkomnar mig in under.
Vi somnar, låt aldrig drömmen få ett slut.

Vit rustning

Aska i mitt hjärta, drakar i min själ, kämpar in i det sista och drar mitt svärd.
Troll och otyg, du är häxan i mitt liv, magiska drycker och ett passionerat driv.
Förtrollad i djupet av dina ögon, slåss för mörkrets seger.
Rustad domedagsmaskin, låt slaget ta vid, början i slutet av döden.
Vit springare och en riddare i panik, högra handen min vän står bredvid.
Jag lever igenom det som var, historia med mörka krafter det där är vad jag vill ha.
Olustiga små älvor dansar i ring, min själ vandrar däromkring.
Vackert och viralt, tyst i mina öron trasigt och banalt.
Vapenbroder, syster och patrask du drar din sexskjutare, spärrar in tankarna och går ut i krig.
Vacker, stolt och stark, mörker som ger oss ljus.
Prinsessan domedagsmaskin ska först bara göra sig fin.

Men

Sjuk under skuggan och tankar om döden leker med min frid.
Brända farkoster frusna till is, vaskar mitt guld i mycket grus.
Stumma toner vibrerar igenom mitt kött, blinda demoner vandrar på gatan förbi.
Brister ut i gråt inuti, bryter ner allt som består, nanosekunder blir till år.
Himlakroppar i smutsigt fördärv, blått vatten som drunknar i sig själv.
Broar blir till portaler dit vissa går, jag stannar en stund, jag älskar dig.

Svart drottning

Lyssnar efter ditt hjärta, tyngda andetag och skruvade historier om hopplös kärlek i vinterskrud.
Skälver från insidan, skelettet blir till tunn is, briserar utav nästa bris.
Suktar efter din fukt, blöta kyssar till allt rött, vi föder tomhet till min hjärna.
Stannar du en natt till, stannar du i natten som gick oss förbi.
Jag är smuts i dina vackraste ögon, trollet i dina drömmar.
Skräcken från långt där under sängen, du är inte längre ett barn.
Hjärta byggt av självförakt, rädslan som välver inuti, pumpar tills inget längre slår.
Jag slutar slå när du kastar mig in i väggar av betong.
Kastrerar mitt pulserande sår och äter dig ändå.
Krampaktiga stötar, fradga och förlust när du kryper genom min strupe.

Krucifix

Golgata varför låter du mig vandra när jag inte lider.
Älskade hur vill du se mina ögon, tyngda utav skuggan från ditt träsk.
Barn, varför gråter du när jag går på stigen menad dig.
Blöder min krona, det är inte jag som tappar droppar i sand.
Stängda dörrar med öppna armar, skäms i min tystnad.
Jag går sakta in i tystnaden, svarta fåglar med mig in i tystnaden.
Passionen för mig in i drogade världar, upprymd utav mig själv.
Golgata led mig dit jag känner, min fristad inuti grånade skrymslen.

Inuti min kupol

Helt insnöad, otöad och innesluten i en stadshimmel gjuten av betong. Om fåglarna hade funnit en väg ut hade jag följt dem.
Sätter mig i lekparken där vi alla en gång grävde i sanden, små och obetydelsefulla precis som nu, idag gräver vi oss ner. Då visste vi inte vad längtan var, vår frihet hade ännu inte berövats av oss själva.
Går jag stigen ut i skogen så är det en motorväg jag följer, inga svalor under mina fötter, nersjunken i grå betong.
Vi stiftar bekantskaper med folk vi inte längre ser med glädje, vi byter inte hink och spade bara löften om brutna förtroenden.
Mitt föräldrarhem står för all tid på vid gavel i min galenskap av fantasi, mammas armar öppna och min fader sluten men kärleksfull.
Tvingade ut ur hennes varma sköte, vi föddes utan ett liv.
Vi är barn i en sluten tid utan framtid.

Sockersnaps och ullprogram

Fröken vacker du väckte mina troll, onekligen verkliga i min fantasi.
Du skulle varit drömmen, den kultförklarade kyssen i en svartvit film.
Jag skapade dig i mitt sinne en vacker parodi, en besvikelse som ständigt stannar kvar.
Du viskar troll i min lilla fristad, ner i min grav med fönster.
Jag var svag av kärlek och doften av dig som jag aldrig fick smaka.
Tyngd av ungdomsromantik, nyanser av en svart stad tar vid.
Fyller mitt liv med flykt och letar efter längtan.
Saknaden av mig själv har låtit mig få stå bredvid.
Ifrågasatte din existens och sanningen om dig, sitter fast i ett kantlöst pussel, leker med dig.

Mina pojkar

Vi var trasiga blå ögon, t-tröjor med tuffa tryck och solkyssta kalufser, utan egna påtryckningar men med en ensam filosofi, såg gärna början på något nytt men aldrig ett slut. Långt vi gick, ofta dit ingen annan fick.
Det var idag jag tog mitt liv...

Tvära kast

Jag har mörka tankar om dig, famlar efter dig, ramlat framför dig.
Har från en skev vinkel granskat, chansat och letat efter dig.
Sett att orden är stora, vanebildande i hörnet av det som framkom ur dig
Aktionen skulle aldrig vara smärtsam om den kastades på mig.
Jag dansar med mitt hjärta, jag dansar aldrig ensam men alltid själv.
Springer från min vetskap mitt uppenbara självhat, spelar svår mot min egen spegelbild.
Ville ju för fan bara dansa med dig

Tystnad tagning

Jag viskar tankar in i mitt huvud, trasiga tankar om det som skulle varit ditt.
Vi kramar mina hjärtslag med din förkolnade hand, pressar ur vätskan som smorde mitt maskineri.
Stannar i min skalle och vandrar skrikande däromkring.
Känner doften av en dam, lavendel och gammalt urin, lättlurade kvinna, du vill bara vara fin.
Jag önskar mig själv under dina kläder, du verkar vara något som borde te sig vackert, vackert är fult och jag är inte din.
Vill sparka på en gammal man, han haltar, tar sig knappt fram, jag hatar, vill aldrig bli den som är han.
Du är så vacker, vill smeka det som är ditt, stridslysten, kåthet i eufori, drivkraft, du njuter då jag vill känna makt, du får njuta, jag bestämmer i ditt liv, underliv, makt över liv.
Hårda slag, klösande skrik, panik, panik, allt ska få komma ut, jag älskade henne, hon var aldrig här, skärande, bitandes i is, mina käkar står aldrig still, stål i mina vener, panik, panik.
Dreglande, safter ur min mun, i min mun galenskap som vill hitta ut, fruktan, förgörelse står över mig och kall jazz i mina öron.
Domedagsfin, uppklädd för ett vackert slut på ert lidande, synkroniserade symbaler, paraden av död tar ett djupt andetag, marschen finner aldrig frid.

Om du såg mitt sista andetag så skulle du säga att det var ditt.

Schizofreni

Ser på tystnaden som omfamnar oss.
Inga strilande droppar som smeker mig.
Stilla regn som leker med oss.
Skuggor som retar dig, ingen tid är här för oss.
Livet är inget som bereder oss, bedrar oss.
Befrielsen i närheten av det som skulle vara du.
Projicerade drömmar in i min hjärna, deras drömmar.
Mina är tomma, tomheten sliter sig loss inuti vårat som inte var två.
Skändade gravar med uppluckrad jord, skilda stenar i en annan dimension.
Om jag var natten hade du fortfarande varit mörkrädd.
Om jag var ensamheten skulle vi fortfarande varit två.
Om du inte finns, tror du fortfarande att jag skall gå.
Rädslan för existens dräper vår vision över ett lyckligt slut.

Hoppa

Försöker spela svår på ett helt hopplöst sett...
Jag har inget annat sätt än det jag kan se, det är svårt.
Det som syns är hopplöst, inte det jag spelar, ni kan bara se det som ni själva ser.
Jag ser inte att jag spelar för jag har aldrig varit svår.
Sättet är sett utan hopp och jag önskar att det skulle ses som ett hopp till alla om jag var lössläppt...
Om jag släpper mig själv lös skulle det lösa mycket men hopplösheten finns där med och hoppet om mig skulle kanske förgås, bli färglöst i andras svarta ögon.

No tears from the creatures of the night

Jag tror jag har tröttnat.
Tröttnat och går hem.
Orkar inte längre vänta på något som aldrig kom.
Jag kommer själv med någon bredvid.
Hårda slag och tysta liv, vi vet ingenting.
Knäppta munnar och allt som inte stämmer.
Talande tungor, aldrig något som händer.
Skrik i natten och monster i solskendräkt.
Väntan tröttnar på mig.
Trappor så långa, bränner energi.
På vinden en bjälke en snara men inget liv.
Källaren tyst av mögelindränkt betong.
Fridens lakejer kan ni snälla ta mig hem.

clairvoyant

Jag tänkte en tanke om att du tänkte på mig.
Du sände en tanke som sänkte mig.
Andades genom mig.
Dansandes igenom mig.
Somnade inuti mitt huvud.
Jag sände en tanke av fruktan som skildrade dig.
Splittrade dig.
Äter dig.
Smeker dig.
Slår ditt hjärtas slag.
Du var ljuset i tunneln.
Död och värme du skänker mig.

Skyldiga äro de

Du finns inte, vi finns inte, jag finns inte, har aldrig funnits, har andats, har sett, har gått min väg, har aldrig känt, har alltid känt, känt för mycket, aldrig för lite, existerar jag, existerar du, Jag knäckte mina tår, du var full, såg vi, var det min verklighet, var det din verklighet, såg dom som oss skyldiga äro, jag är inte skyldig någon, jag är inte skyldig något, har jag sett dig innan, jag har kanske upplevt dig, det var inte du, du var någon annan, skadade du mig, jag har aldrig blivit skadad, jag har aldrig skadat, jag har sett, tror jag, jag har känt tror jag, jag har ingenting, du har ingenting, vi finner inga skyldigheter, jag är ändå skyldig enligt dig, jag har aldrig skyllt, men jag har skyllt på andra, vi vaknade men vi insåg att det aldrig var vi som var där, var det där vi skulle vara, även om vi inte finns var vi där, jag såg inte vart vi var, är vi där, skapar vi vår verklighet, finns det en verklighet, jag är på låtsas.

Bygga bo

Ni dras med in i en lögn skapad av galenskap och trygghet.
Ni bygger hus av förliknelse, drömmar skapade av dem som omger oss.
Ni är dom som fått oss att tro, tron på trygghet genom era ögon.
Förbarmelse över de som skapar illusionerad tryggelse.
Själv söker vi fruktan, vi är dem som gör ont, dem som aldrig som aldrig och alltid gråter.
Vi hittar ingen rädsla vi finner inget slut, bara skrymslen där vi kan andas ut.

Förlist

Jag vandrade ut i ett mörkt vatten fylld av dina hjärtslag.
Doppade min nakna kropp och försökte ta dina andetag.
Sköljde mig ren i kallaste vatten och drack från din öppning.
Drunknade, vaknade och somnade i tomhet, omfamnad av någon som inte kunde vara du.
Du existerar inte mer än i mitt rus av längtan.

Maria Magdalena

Vi var magi och tragik, tillsammans ett förevigat kaos.
Hesa skrik en samlingsplats för svarta fåglar och panik.
Tystnad i min skalle och jag gräver din grav, du planterar den döende blomman.
Välkommen till en plats där vi kan gömma oss för evigt.
Spring din väg och jag kommer jaga.
Sov tills döden kommer på besök, vakna och jag är där.
Mitt ena öga gråter för all tid, för alltid i all tid som finns.
För mig, åt dig, för de som gräver sina gravar och karvar sina egna namn i sten.
Vi är de som inte förmår att älska mer än horan i oss själva.

Eftersmak

Ögon som blöder av trötthet, ögon som ser dig när det skimrar.
Ögon som blir mina händer, händer som ser vad de känner.
Händer som smakar din kropp likt min tunga.
Leker en stund med din smak, smakar i djupet av hjärtat.
Långsamt in i min mun och jag känner, din kropp sväljer jag långsamt.
Du leker en stund i min mage, mitt bröst svävar fritt för en sekund.
Sliter dig ut ur mitt inre och leken varade en evighet.

Väntan

Jag snurrar runt inuti en dröm fylld av misantropi, tunga andetag och tysta hjärtslag.
Stannar upp under gatlyktans ljus och sväljer den kalla luften som omringar min sfär av ynkedom.
Att mina tankar får finnas skrämmer mig till sömns och trötthet kastar mig omkull.
Aldrig varit så liten som när jag står utanför mitt hus.
Tom ända in i skelettet, kvar är bara mina ögon men jag tvivlar på vad de ser.
Misstro om min existens gräver sig in i det som är kvar.
Känns som om jag drunknar inuti min tanke, en bottenfrusen sjö.

Inuti en illusion

Som jag letade, så mycket jag fann.
Visdom efter dåliga beslut.
Kärlek under fuktiga lakan och blöta nätter.
Drömmar efter horisontens linje.
Gråt upp i halsen efter vågade slut.
Glädje och smärta en cocktail av rus.
Strävan efter något som visade sig vara grus.