En tolkningsfråga

Jag ber dig sluta tolka mig, det är inte min sanning du hör. Du hör bara din egna ord i ditt huvud. Har egoismen blivit så stark att du bara känner dig själv, har blindheten tagit överhand.
Vad händer i ditt sinne när du inte kan sluta påpeka min rätt till att vara.
Du äcklar mig när du är så svag att du måste stjäla din energi.
Känner mig tusen gånger starkare när jag märker att jag inte är som dig.
Stolt när jag inte sjunker ner på samma nivå, men du har väl dina störda skäl.

Jag ser dig inte längre med ögonen jag en gång såg dig. Det är mycket kyligare nu.
Jag njuter aldrig lika mycket som jag en gång gjorde, du har bedövat mig.
Känner en förvirring när jag är dig nära, är det halva sanningar eller säger du det jag vill höra.
Är det något du vill säga så vet jag att du inget säger, av rädsla skyddet du har.
Vad är det du skyr, fejka inte mer du har inget att mista.

Trälar i tomhet

Könlösa köttkroppar rör sig i ring, bevakar varandra för att döma.
Tomma ögon och blinda tankar, perfekta fasader och svarta hjärtan.
Äter varandra utan att känna hunger, bara för att få stjäla det som saknas dem.
Krälandes på gatan med tysta skrik i deras halsar, se mig, ge mig, ta mig, kränk mig!

Likt maskar krälar de under varandras skinn. Gångarna är redan grävda, låt oss våldta varandras hjärtan.
Manipulerar för fejkad kärleks skull. Dominans är segern i denna märkliga ritual.
Låter sig väl smaka av den bittra lustan. Drick upp varandras blod, festa på kadavren som ni skapat.

Tomma trälar med avstängda själar. Kättjade vid varandra för en trygg illusion.
I falska sanningar låter dem sig dränkas, lögn vinner längst om de vill ha varandra kvar.
I nöd och lust tills döden skiljer er åt för av jord är ni komna och i mörkaste jord kommer ni för alltid att varda.

Blind för dem som inte längre ser

Vet du namnet på vår vän som vi låste ute, somnade i snön men hittade till slut hem.

Vem var flickan med ögat blått och bruten snok? Hon som satt och vänta på bussen som aldrig kom.

Har du sett mannen i parken som prata för sig själv när ingen lyssna? Han hittade till slut en vän som fick honom tystna.

Såg du pojken med de svarta ögonen och huvudet snett ner? Ögonen är nu tomma och nacken är för alltid skev.

Hörde ni grannen som alltid klirra fram i trappen på våning två? Han sitter konserverad i karet, alltid ensam nu som då.

Lade ni märke till damen med längtan i blick? Hon svarade på annonsen och en date med den mörke hon fick.

Lyckades ni undvika den skräniga tonårsflickan med burken i hand? Hennes korta kjol på en kyrkogård de fann.

Medans du sov

Jag känner att det börjar bli kallt, kroppen bredvid mig värmer inte längre.
Har svårt att sova på spik när det mjuka dunet ruttnat.
Känner mig instängd i något som en gång var vackert.
Något jag inte längre älskar kan jag älska hos tusen andra.
Jag har vaknat men ännu inte somnat.

Jag försvann när du sov i djupaste dröm. Fanns bara ett skal kvar som jag lämnade hos dig.
Kött och blod men ingen passion.
Lögner och svek som ingen vet om, jag tar allt med mig.
Du har krälat i mitt smuts, jag har sett allt bakom min mask.
Något jag älskat har blivit till avsky, skyr det som hos tusen andra.

Du har sovit bredvid min smutsiga kropp, jag har varit elak men du har inget vetat om.
Har du vaknat med svartaste jord i din säng så var det bara jag som legat tätt intill.
När jag viskat i ditt öra, kysst dig ömt. Då jag fått dig känna att det varit något speciellt, har det bara varit en makaber scen.