Ser dig, vet ej

Föddes in i ditt minne likt ett spöke vars liv kom sig utan frid.
Bad aldrig om att få vara en del av dig.
Min själ var ämnad för mig, själen får vänta.
Själen får vänta tryggt i mitt hjärta.
Du flög rakt in i hjärtat, mitt hjärta, jag tackar.
För mycket in, inget kommer ut.
Uppvaknandet kommer alltid i sista stund.
Jag älskar dig på bussen, du och jag.
På t-banan känner jag lust.
Jag vill veta, kan vi vara fria inatt.
Jag känner dig inte, min sanning och jag ljuger rakt in i mig själv.
Du är alltid vacker när min ensamhet har stundat.

Törstig

Stark står han liten, nergrävda små fötter i blötaste sand.
Minns alltför ofta hur livet tog sin väg, däri fanns det sällan ljus
Ingen början men alltid ett dåligt slut.
Tömmer de genomskinliga kropparna, var har sin sista sav då törsten vill ha allt.

I tungor

Skådar jag dig där i natten, kuvad rygg och trasiga steg.
Ser jag något där i mörkret.
Vill veta hur det känns att få röra sig framåt, jag behöver aldrig stanna mer.
Få fly dina tömda kanaler av tårar, aldrig att jag får finnas mer.
Inuti fruktade jag inget ont, ytan av skalet fruktade jag mer med avsky än av hat.
Om vi säger att det är tomt så talar vi inte samma språk, allt jag ser är fyllt men inte av saknad.
Har jag förlorat ser jag än ingen förlust.
Hon bad om mitt hjärta, inget hon kunde få. Jag gav henne ryggen, fanns inte viljan av två.

Bredvid

Jag vill läsa dina memoarer under skuggan av dina ögon.
Dränkas i din svett av plågade nätter.
Förbjudas att träda in, du låter mig våndas medan du dör.

Blank

Tryckt in mig själv i ett hörn, omkring mig står jag med kalla kårar.
Fröjdades i färden mot trolöst slut, jag vaknar i tysta landskap.
Jag hittar alltid en väg ut, dörrarna är många och gläntar gör den som är mig rätt.
Mörka skuggor som skingrar mina tankar, avleder och lurar.
Dömer mig gör den som inte är med mig, den som är mig.