Hand med Hin Håle

Jag skulle slå dig med en pinne om jag bara kunde få komma loss.
Kasta sten och låsa in dig om det inte var du som var en av oss.
Puttat dig nerför trappen, satt dit ena benet och galt en sång.
Sånger om krymplingars hjärtan och felande länkar tagen ur dagens lott.
Din lott var nit, släpar dig någonstans där det är natt och piska ur dig din skit.
Vantrivs i din närhet och vart trivs du då, under min tröja, mitt skinn och i mina ögon så blå.
Kastrera dig och klippa till en gång för alla, avkomma är inget för dem som är frostbitet kalla.
Helvetet är dagen där du vandrar, min hand är inte för andra.

Hörn

Hårda ord, sjuka tungor, ser ner på mig själv instängd av fyra hörn.
Trasiga tankar i drogat sinne leker med mig.
Sanningarna vräker mig omkull, andas inte mer.
Stammar fram det jag vill säga, du ser bara skuggan som en gång var jag.
Många anledningar i mina lögner, snedsteg i mina drömmar.
Varaktiga ljusglimtar flimrar förbi, mörka små ljus blir allt fler.
Töm dig jag sväljer ner, mer och mer.

Pianopoesi

Om tårar hade en sång då skulle jag sjunga den för dig.
Skulle djävulen uppkomma med en dans så hade vi dansat natten lång.
Finnes den gud som skapar kärlek och lusta skulle vi älskat.
Skapar vi människor hat utav vår parodi av det vi kallar liv.
Finner du fruktan i allt du ser så vet jag att du blir blind.
Har du siktat slutet så blir visheten ditt första pris.
Blöder vi ur samma hjärta, dricker vi tillsammans det regn som strilar.
Är vi vår egen broder med samma dröm, syster som aldrig skäms.
Styrkan i det som förträngts gör oss osårbara för en sekund.
Går vi samma håll, håller vi samma hand eller ber vi för oss själva i sanningens stund.

Mamma

Modern till all röta står utanför mitt fönster, eld i ögon, förruttnelsens dräkt på mitt glas.
Doft av hat i tomma kärlekshav, dyker in i svärta med oskyddat hjärta min kärlek följ med.
Hon bär den vackraste vishet, gammalt barn från förlorad tid, respektlöst fördriv i naggad stad.
Silkeslen strävhet i rösten hon sjunger med mig, vi är tvåsamhet förlorat i ensamhet.
Förlöst, förvriden, fördriven, författad i en saga som inte var min, skakar fram sanningar i is.
Korsade mitt jag, mina händer och mitt förstånd, mutation i nutid från dåtid till framtiden som avgör dödsdomen.
Mamma du är svart så stark, tom när du fyller mig med din eld, ditt bleka damm, jag älskar dig.

Ormvård

Jag kan väcka dina tårar med en viskning.
Kan slicka dina sår med en tunga som är vass.
Frysa ditt leende med min blick som är kall.
Tar du min hand skönjer branden långsamt och fast.
Oskuld i korridoren av det som kallas rött.
Sittandes i en silversadel, högt, andas ut min själ i tomhet.
Orgelvibrationer när jag hör din tröst, tunna röst.

Skulden är jag, förlåtelsen mitt obehag.

Lakan

Landstigna stränder, hjärtan i bränder, kött i mina händer, tomhet i mina ögon, berusade feromoner, inuti oss, skapar jag något inuti dig, avgrunder uti mig, självhat står utanför, Armors pilar jag silar, pumpande basgång, ångande avsmak, svidande hud, det känns självklart, jag stannar för jag är inte smart, du går för du känner min tanke, jag längtar tills näst gång, hej vad heter du, ingen annan förtjänar mig mer än du och du och hon och den och han men inte jag, jag förtjänar ingen, står ensam självmant, vad sa du om självhat, du går utanför dörren, jag kan andas igen, inuti en tom atmosfär, ser på medan du dör, ifrån mig, från mig får du ingenting, ligger ner i smutsiga lakan, jag är lika vit av smuts, rik av rus, inget minne från den stund, du gav mig i sinnet en sekund, besudlad av mig själv, bedyrad av att du kom, yrsel i all stund jag tog från dig, ditt hjärta vill jag inte ha om du suktar, bara om jag får allt som fruktas, jag är rädd, du är gud, satan ligger bredvid, du är fin, jag full, tills jag dör igen och igen och igen.

Hungrig

Ondska och förakt prisade patrask, rykande ögon och blödande hjärtan.
Svarta signaler av damm rullar fram, stigande vrål, hesa skrik.
Gator tomma makten stegrar, fragment av hetsjakt i panik.
Vi vill ha allt, suktande och kallt, strävan efter brödet som vi stjäl från oss själva.
Visionärer, exploatörer, hedonism i hela kroppen orgasmen är total.
Organismen är fatal, organisationen uppbyggd av förljugna tal, pepparkaksdeg och barn.
Vi vill ha mer, äter mig hel, från insidan där ingen ser.

Kupé

Tomma vagnar och brusande vind från öppna fönster.
Fabriksdoft och släckta lyktor stormar förbi, det är vi.
Tankarna hittar inte riktigt fram och låten spelar tondöva toner.
Dammet likt en ridå, bakom ses Cabare't tyranni.
Tystnad i en cell min skönsång träder fram, mina fingrar dansar balett.
Blyga små ord som vill träda fram, skölja sig från min skam.
Trötta och tvistade, dubbelbottnade fragment.
Hade jag vaknat en morgon som president skulle vi se två sidor som ni aldrig känt.

Gubben höst

Synen av gröna ängar i stoftet av mänsklig fusion, mardrömmar i dagsljus, missbruk i ett syfte som kallas passion.
Makt för någon som söker det som är kraft, diktatur i grönt guld och illusionisten talar för egen tunga.
Dräp oss men gör det långsamt utan frid, låt oss kämpa i blodet som menades vara oförstört.