måndag 4 januari 2010

Koden

Så fort jag knappar in koden så står du där bredvid.
Med siffrorna som minne kan jag inte gräva ner dig djupt.
Jag gräver bara ner mig själv och det är kallt under snön.
En siffra till ett fyrtal och våra åldrar spelar sin roll.
Vi kunde lika gärna skiftat för ingen av oss hade mer kontroll.
Ironin har sagt sitt och jag ville aldrig flytta in.
Med talet i mitt sinne kommer du aldrig flytta ut.
Jag slog de fyra talen hos dig kom jag knappt aldrig in.
Stod jag där vid farstun fick jag sakta backa ut.
Fyra tal som minner om kaos och lustans lag.
Alla tal de brinner och lämnar svarta spår.
Koden som jag slog blev aldrig mer sig lik.
Koderna blev flera och störta i kalabalik.