1:a klassens medborgare åker alltid andra klass, trilskas inte med andra och nöjer sig med ett smutsigt dass. Medborgare utav rang det är vi utan större falang. Står där själva utan skydd, banken är blå men jag är trygg. Sover med stålar under min rygg. Ja jag är trygg! Medborgare vi har fått gator och torg, Per-Albin Hansson gråter ut sin sorg, vart det allt, tystnad är kallt. Arbetarklass håll käft och visa er respekt. Kung och fosterland vad värnas det om, enda vi ser är inuti Calles kalsong. Tabloider, inte är de skrivna av forntidens druider. Sagt eller sjunget, sanning eller lögn, allt vi vill är att vakna efter en god natts sömn!

Parfym

Dimman som du aldrig vill befria dig ifrån, låt den bli tjockare, omsvärmad och lustig, dansa inuti med den, ät den och låt dig ätas. Vakna aldrig i morgondagen, drömmen slukar förnuftet, stanna. Du dog lite, levde lite mer, oftare än dåtid, nutid är sekunden och borta är nästa.

Två sekunder av ljud

Så små vibrationer i kroppens minsta ben, sprudlande kavalkader seglandes på världens oceaner.
Tanken på en basgång, klaviatur, gitarrspel vilka vet, vet sanningen utan ljud.
Allt är en takt, en ton, stampar en sko, tappar ett glas, bestick i en låda, tubens upplysande om vi åhör skapandet som funnits innan tid.
Lyssna för vi hör, rörelser, frekvenser ingen matematik.