Fågel

När bröstet fylldes av värme, luften gick att andas fritt, då vaken var vårt enda hopp, vi vinkade adjö till döden.
Smaken av ditt kött var nåden, handen kring ditt bröst var fågeln, tid var inget begrepp då gryning ännu inte var dagen.
Fruktan var ett vapen, öppna sår en port, livet var likt havet, mörkblått, kallt och vått.
Vi stormade in i dagen, omfamnade sorgen, skönheten led mot förfall, grävde oss själva ner i graven.