Skrot blandat med korn

Vi är våra fäders söner, gråter glädje över deras synder, vi är vuxna nu min vän.
Kom du ihåg, minns du min vän..minns du när han gick ut som din far men in som en annan..
Det var våra fäder, dem som skapat det liv vi lever inuti.
Hatkärlek, kärlkeshat, vart vänder vi det om inte inom oss själva.
Det var vi min vän och vi var fler....vi är samma skrot och korn, hjältar växer inifrån.

Fågel

När bröstet fylldes av värme, luften gick att andas fritt, då vaken var vårt enda hopp, vi vinkade adjö till döden.
Smaken av ditt kött var nåden, handen kring ditt bröst var fågeln, tid var inget begrepp då gryning ännu inte var dagen.
Fruktan var ett vapen, öppna sår en port, livet var likt havet, mörkblått, kallt och vått.
Vi stormade in i dagen, omfamnade sorgen, skönheten led mot förfall, grävde oss själva ner i graven.

Odör

Du skitnödiga människa i varje vrå av ditt liv luktar det fis.