Mina pojkar

Vi var trasiga blå ögon, t-tröjor med tuffa tryck och solkyssta kalufser, utan egna påtryckningar men med en ensam filosofi, såg gärna början på något nytt men aldrig ett slut. Långt vi gick, ofta dit ingen annan fick.
Det var idag jag tog mitt liv...

Tvära kast

Jag har mörka tankar om dig, famlar efter dig, ramlat framför dig.
Har från en skev vinkel granskat, chansat och letat efter dig.
Sett att orden är stora, vanebildande i hörnet av det som framkom ur dig
Aktionen skulle aldrig vara smärtsam om den kastades på mig.
Jag dansar med mitt hjärta, jag dansar aldrig ensam men alltid själv.
Springer från min vetskap mitt uppenbara självhat, spelar svår mot min egen spegelbild.
Ville ju för fan bara dansa med dig

Tystnad tagning

Jag viskar tankar in i mitt huvud, trasiga tankar om det som skulle varit ditt.
Vi kramar mina hjärtslag med din förkolnade hand, pressar ur vätskan som smorde mitt maskineri.
Stannar i min skalle och vandrar skrikande däromkring.
Känner doften av en dam, lavendel och gammalt urin, lättlurade kvinna, du vill bara vara fin.
Jag önskar mig själv under dina kläder, du verkar vara något som borde te sig vackert, vackert är fult och jag är inte din.
Vill sparka på en gammal man, han haltar, tar sig knappt fram, jag hatar, vill aldrig bli den som är han.
Du är så vacker, vill smeka det som är ditt, stridslysten, kåthet i eufori, drivkraft, du njuter då jag vill känna makt, du får njuta, jag bestämmer i ditt liv, underliv, makt över liv.
Hårda slag, klösande skrik, panik, panik, allt ska få komma ut, jag älskade henne, hon var aldrig här, skärande, bitandes i is, mina käkar står aldrig still, stål i mina vener, panik, panik.
Dreglande, safter ur min mun, i min mun galenskap som vill hitta ut, fruktan, förgörelse står över mig och kall jazz i mina öron.
Domedagsfin, uppklädd för ett vackert slut på ert lidande, synkroniserade symbaler, paraden av död tar ett djupt andetag, marschen finner aldrig frid.

Om du såg mitt sista andetag så skulle du säga att det var ditt.

Schizofreni

Ser på tystnaden som omfamnar oss.
Inga strilande droppar som smeker mig.
Stilla regn som leker med oss.
Skuggor som retar dig, ingen tid är här för oss.
Livet är inget som bereder oss, bedrar oss.
Befrielsen i närheten av det som skulle vara du.
Projicerade drömmar in i min hjärna, deras drömmar.
Mina är tomma, tomheten sliter sig loss inuti vårat som inte var två.
Skändade gravar med uppluckrad jord, skilda stenar i en annan dimension.
Om jag var natten hade du fortfarande varit mörkrädd.
Om jag var ensamheten skulle vi fortfarande varit två.
Om du inte finns, tror du fortfarande att jag skall gå.
Rädslan för existens dräper vår vision över ett lyckligt slut.