bubbla

Sitter oftast fast i en bubbla där min fantasi skapar en verklighet.
Folk säger att det är världen vi lever i men jag kör tvära kast med mig själv och förlorar mig inuti mina drömmar. Inbillar mig ibland att det ska kretsa kring mitt jag, inser snabbt att det är jag som kretsar kring allt annat. Blir frustrerad, går hem, stänger in mig och utesluter världen för en kort stund. Känslan av att ingå i ett tomt äktenskapsförord med världen gör mig oftast ganska så olycklig. En tomhet som jag tror vi alla bär på om vi vaknar upp och ser oss omkring, om vi slutar stänga ögonen för det vi inte kan acceptera.

Draknästet

Jag dör, dina "dikter" är pinsamma och självupptagna. Gå vidare i livet istället, släpp de konstiga formuleringarna och ditt navelskåderi. Du är inte deprimerad, du är bara helt och hållet full av dig själv och ett synnerligen fattigt vokabulär. Du kanske borde satsa på något annat här i livet än skrivande, anar att du super och knullar en hel del också, men utan större framgång än för stunden. Byt skiva nu, tönt!

PS: Du rimmar illa också.