Kaffegök

Vi säger och jag hör att det finns en annan kärlek, vart och varför, det är blues i mina öron, musik som aldrig hittar ut.

Dingla

Alltid på väg till ingenstans med benen dinglande nedanför min fönsterkarm.
Seglandes ovanpå vinden från någonstans där jag aldrig varit.
Infriade löften i min fantasi av verklighet, stiftade lagar motsäger sig min hjärtebrand.

Under bron

Jag gick på en bro utan plankor, svarta vågor under mina skor.
Kastade sten i en bottenlös brunn och såg mig själv på ringar utav vatten.
Visste inte vart vägen ledde och ingen log mot mig.
Jag möter människor utan behov, samma ögon som fick mig att se.
Med samma ögon som mina hittar vi inte i allt vi vill ge.
Jag letar efter dig, rastlös i dagljus, tömd men fylld av natten.
Regn från klarblå himmel, svarta strimmor och doft av våt asfalt.
Hårt fall när jag lyft i ett rus för en sekund, upplyft över mitt förstånd.
Brända broar har aldrig ett slut.

Allt jag ville ge

Låt mig få somna när nästa dag tar vid.
Väck mig om du älskar, låt mig få vakna där bredvid.
Jag ska sy vårat täcke av minnen från det som kommer oss nära.
Puffa kuddarna med magi, kärlek och lakan av befrielse.
Kan du dra upp persiennerna, de har dammat igen.
Väcka solen tillsammans med mig utan att det kommer svida.
Innan vi somnar, tar du en titt under sängen.
Våra monster bränner vi i förälskelsens bål.
Ljudet av våra kroppar, sand och björklöv i symbios.
Doften av din tunna hud välkomnar mig in under.
Vi somnar, låt aldrig drömmen få ett slut.

Vit rustning

Aska i mitt hjärta, drakar i min själ, kämpar in i det sista och drar mitt svärd.
Troll och otyg, du är häxan i mitt liv, magiska drycker och ett passionerat driv.
Förtrollad i djupet av dina ögon, slåss för mörkrets seger.
Rustad domedagsmaskin, låt slaget ta vid, början i slutet av döden.
Vit springare och en riddare i panik, högra handen min vän står bredvid.
Jag lever igenom det som var, historia med mörka krafter det där är vad jag vill ha.
Olustiga små älvor dansar i ring, min själ vandrar däromkring.
Vackert och viralt, tyst i mina öron trasigt och banalt.
Vapenbroder, syster och patrask du drar din sexskjutare, spärrar in tankarna och går ut i krig.
Vacker, stolt och stark, mörker som ger oss ljus.
Prinsessan domedagsmaskin ska först bara göra sig fin.

Men

Sjuk under skuggan och tankar om döden leker med min frid.
Brända farkoster frusna till is, vaskar mitt guld i mycket grus.
Stumma toner vibrerar igenom mitt kött, blinda demoner vandrar på gatan förbi.
Brister ut i gråt inuti, bryter ner allt som består, nanosekunder blir till år.
Himlakroppar i smutsigt fördärv, blått vatten som drunknar i sig själv.
Broar blir till portaler dit vissa går, jag stannar en stund, jag älskar dig.

Svart drottning

Lyssnar efter ditt hjärta, tyngda andetag och skruvade historier om hopplös kärlek i vinterskrud.
Skälver från insidan, skelettet blir till tunn is, briserar utav nästa bris.
Suktar efter din fukt, blöta kyssar till allt rött, vi föder tomhet till min hjärna.
Stannar du en natt till, stannar du i natten som gick oss förbi.
Jag är smuts i dina vackraste ögon, trollet i dina drömmar.
Skräcken från långt där under sängen, du är inte längre ett barn.
Hjärta byggt av självförakt, rädslan som välver inuti, pumpar tills inget längre slår.
Jag slutar slå när du kastar mig in i väggar av betong.
Kastrerar mitt pulserande sår och äter dig ändå.
Krampaktiga stötar, fradga och förlust när du kryper genom min strupe.

Krucifix

Golgata varför låter du mig vandra när jag inte lider.
Älskade hur vill du se mina ögon, tyngda utav skuggan från ditt träsk.
Barn, varför gråter du när jag går på stigen menad dig.
Blöder min krona, det är inte jag som tappar droppar i sand.
Stängda dörrar med öppna armar, skäms i min tystnad.
Jag går sakta in i tystnaden, svarta fåglar med mig in i tystnaden.
Passionen för mig in i drogade världar, upprymd utav mig själv.
Golgata led mig dit jag känner, min fristad inuti grånade skrymslen.

Inuti min kupol

Helt insnöad, otöad och innesluten i en stadshimmel gjuten av betong. Om fåglarna hade funnit en väg ut hade jag följt dem.
Sätter mig i lekparken där vi alla en gång grävde i sanden, små och obetydelsefulla precis som nu, idag gräver vi oss ner. Då visste vi inte vad längtan var, vår frihet hade ännu inte berövats av oss själva.
Går jag stigen ut i skogen så är det en motorväg jag följer, inga svalor under mina fötter, nersjunken i grå betong.
Vi stiftar bekantskaper med folk vi inte längre ser med glädje, vi byter inte hink och spade bara löften om brutna förtroenden.
Mitt föräldrarhem står för all tid på vid gavel i min galenskap av fantasi, mammas armar öppna och min fader sluten men kärleksfull.
Tvingade ut ur hennes varma sköte, vi föddes utan ett liv.
Vi är barn i en sluten tid utan framtid.

Sockersnaps och ullprogram

Fröken vacker du väckte mina troll, onekligen verkliga i min fantasi.
Du skulle varit drömmen, den kultförklarade kyssen i en svartvit film.
Jag skapade dig i mitt sinne en vacker parodi, en besvikelse som ständigt stannar kvar.
Du viskar troll i min lilla fristad, ner i min grav med fönster.
Jag var svag av kärlek och doften av dig som jag aldrig fick smaka.
Tyngd av ungdomsromantik, nyanser av en svart stad tar vid.
Fyller mitt liv med flykt och letar efter längtan.
Saknaden av mig själv har låtit mig få stå bredvid.
Ifrågasatte din existens och sanningen om dig, sitter fast i ett kantlöst pussel, leker med dig.