Jag tror jag har tröttnat.
Tröttnat och går hem.
Orkar inte längre vänta på något som aldrig kom.
Jag kommer själv med någon bredvid.
Hårda slag och tysta liv, vi vet ingenting.
Knäppta munnar och allt som inte stämmer.
Talande tungor, aldrig något som händer.
Skrik i natten och monster i solskendräkt.
Väntan tröttnar på mig.
Trappor så långa, bränner energi.
På vinden en bjälke en snara men inget liv.
Källaren tyst av mögelindränkt betong.
Fridens lakejer kan ni snälla ta mig hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar