En del av tristessen du manar
Förruttnelsen under bruna löv du fäller
Flykten till sommarland lindrar för en stund
Begraven utanför mitt förnuft
Skeva hjärtan i underkastelse
Fläker upp mitt bleka skinn
Tömd mun värker
Döva öron lyssnar enbart på dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar