Jag ber dig sluta tolka mig, det är inte min sanning du hör. Du hör bara din egna ord i ditt huvud. Har egoismen blivit så stark att du bara känner dig själv, har blindheten tagit överhand.
Vad händer i ditt sinne när du inte kan sluta påpeka min rätt till att vara.
Du äcklar mig när du är så svag att du måste stjäla din energi.
Känner mig tusen gånger starkare när jag märker att jag inte är som dig.
Stolt när jag inte sjunker ner på samma nivå, men du har väl dina störda skäl.
Jag ser dig inte längre med ögonen jag en gång såg dig. Det är mycket kyligare nu.
Jag njuter aldrig lika mycket som jag en gång gjorde, du har bedövat mig.
Känner en förvirring när jag är dig nära, är det halva sanningar eller säger du det jag vill höra.
Är det något du vill säga så vet jag att du inget säger, av rädsla skyddet du har.
Vad är det du skyr, fejka inte mer du har inget att mista.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar