söndag 16 augusti 2009

Kamp

Hur långt var vi tvungna att gå innan vårat hjärta skulle börja blöda.
Hur lågt ner skulle vi sjunka innan det var försent att ta oss upp till ytan igen.
Kämpar emot vårat monster tills vi tar våra sista andetag tillsammans.
Var det värt alla sår som vi skapat medans vi kämpade inuti vår bubbla av frustration och vilseledande stigar.
Ville vi bara döda våran medvetslösa tid när vi ändå skulle tillbringa den här i mörkret.

Eller var det mitt hjärta som blödde när jag ensam stod mot monstret vi skapat.
Var det jag som blev skadad när jag kämpade sida vid sida med mig själv, mot mig själv.
Gick jag vilse medans tiden rann förbi. Var jag blind eller var det bara mörkt framför mina ögon.
Jag hittade aldrig stigen igen.

Kände mig sårbar när jag öppna mitt hjärta. En risk jag tog med förhoppning av att någon annan skulle öppna sitt hjärta för mig.

Inga kommentarer: