Tystnad

Slår upp ögonen och känner tyngden i min kropp, blyinfattat kött som inte vill vakna.
Idag är en dag då allt utanför min port står still. Där allt omkring iaktar mig.
Tiden har stannat för att jag ska hinna känna efter, förlamad tid jag vill fly.
Har försökt låta tålamodet stanna kvar men lögnerna skriker blödande hål i mitt hjärta.

Står i fönstret för att se vad som bjuds, tystnad är vad jag hör och svart blick ser ingen glädje.
Om jag ändå hade synat bluffen, hade jag då fått sluta tänka.
Varför var det du som kättjade dig fast i mig när jag redan var tyngd.
Du dränker mig i ruttnande kärlek, jag dör under dina fötter.

Monokroma dagar passerar obemärkta förbi, känner mig skyldig till något jag inte upplevt.
Blottad av mitt eget hjärta och dömd av mina egna tankar.
Lever bara med ena delen av mitt jag när världen har stängt sina dörrar.