Vi var magi och tragik, tillsammans ett förevigat kaos.
Hesa skrik en samlingsplats för svarta fåglar och panik.
Tystnad i min skalle och jag gräver din grav, du planterar den döende blomman.
Välkommen till en plats där vi kan gömma oss för evigt.
Spring din väg och jag kommer jaga.
Sov tills döden kommer på besök, vakna och jag är där.
Mitt ena öga gråter för all tid, för alltid i all tid som finns.
För mig, åt dig, för de som gräver sina gravar och karvar sina egna namn i sten.
Vi är de som inte förmår att älska mer än horan i oss själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar