Vi blundar

Du är så vacker, jag blundar när du går förbi.
Undviker att följa de steg du tar. I din skugga jag vandrar med trygghet likt ett teatraliskt försvar.
Det brinner inuti, blod ur mina ögon en röd pöl under mina trasiga skor.
Du doftar som ur tusen gravar, mitt liv var aldrig värt mer än dig.
När vi andades kväljdes jag öken från mitt hjärta, sand och sten begravde mig från insidan.
Du tog mig, ett trasigt stycke svalde du långsamt ner.
Genom mörka passager fann jag dig aldrig mer.
Inuti fann jag svärtan som hade lyst igenom din sköra hy.
Jag stod med ditt hjärta på mina tunna axlar, jag grät blodet du bar på.
Mitt eko ropade tomma tankar i ditt öde landskap.
Min röst krossade dina väggar när jag vaknade och ville hitta ut.

Känner du fortfarande min nakna kropp djupt inuti, jag är så vacker att du blundar när jag går förbi.