Smärtan jag ger oss

Natten födde mig ur sitt tomma sköte. Starka händer slet mig ut in i tomheten.
Kraftlöst tog jag mina första steg mot undergång.
Morgondagen kommer aldrig gry på denna plats när ensamheten är min enda vän.
Jag ser er inte, tomma tankar är tomma ord. Tömt hjärta och dränerad själ.
Jag är ni men jag ser bara mig själv.
Massproduktion av förnekelse, vi kommer aldrig att finna varandra.
Vi är de som gått på gatan, transperanta kroppar på stenbelagda vägar.
Jag älskade min ensamhet såsom mitt hat älskade mig. Mina ord var tomma, jag sa ingenting bara det ni ville höra.
Jag äter ditt hjärta, min hunger är stor.
Din kropp är min borg för en stund.
Frukta mig, dock vill jag er inget ont men det smärtar.
Lägg dig här bredvid även om du pinas, vi delar lika.