Blank

Tryckt in mig själv i ett hörn, omkring mig står jag med kalla kårar.
Fröjdades i färden mot trolöst slut, jag vaknar i tysta landskap.
Jag hittar alltid en väg ut, dörrarna är många och gläntar gör den som är mig rätt.
Mörka skuggor som skingrar mina tankar, avleder och lurar.
Dömer mig gör den som inte är med mig, den som är mig.