I tungor

Skådar jag dig där i natten, kuvad rygg och trasiga steg.
Ser jag något där i mörkret.
Vill veta hur det känns att få röra sig framåt, jag behöver aldrig stanna mer.
Få fly dina tömda kanaler av tårar, aldrig att jag får finnas mer.
Inuti fruktade jag inget ont, ytan av skalet fruktade jag mer med avsky än av hat.
Om vi säger att det är tomt så talar vi inte samma språk, allt jag ser är fyllt men inte av saknad.
Har jag förlorat ser jag än ingen förlust.
Hon bad om mitt hjärta, inget hon kunde få. Jag gav henne ryggen, fanns inte viljan av två.