Stark står han liten, nergrävda små fötter i blötaste sand.
Minns alltför ofta hur livet tog sin väg, däri fanns det sällan ljus
Ingen början men alltid ett dåligt slut.
Tömmer de genomskinliga kropparna, var har sin sista sav då törsten vill ha allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar