Ett barn av fruktan

Du saknar hopp i detta lustfyllda spel, du döljer mig i trötta sinnens dunkel och svärta.
Tron har lämnat in för din del. Du fick det bästa utav mig, min tro om renhet i varje ny dag.
Din saknad efter kött skapar en lusta där jag inte hör till, jag vill inte finnas med i din utestängda värld, i ditt korståg efter köttslig eufori.
Orsaker att längta men jag känner mig aldrig hemma i ditt svarta hål, inget hål jag vill fylla igen när min kärlek känns ren.

Försvinn med destruktivitet, sök i de andras brustna hjärtan. Mitt slår knappt slag för mitt eget liv.
Du har hemsökt de djupaste delarna jag förnimmer i mitt inre, hårt att ta farväl av spöket som ger energi.

Jag ville att du skulle gå med mig, se mig och sluta dina armar kring oss . Blunda och andas in mig som jag andas dig.
Kanske har jag alltid gått för mig själv i lögn och galenskap. Misstro som inte skulle vara befogad en parantes med smärta som visa sig vara sann.
Väntan på att du skulle komma hem igen var utestängd redan från vårt första möte.
Du grät blod i mitt hjärta, infekterat av svek och tysta ekon.

Du är ett barn av fruktan, krypandes tillbaks till din vagga. Disillusionerad trygghet i varje vaggning tills du somnar in.