Varför stiger du inte ur din mörka kravatt, är den alltför bekväm. Känner du dig vacker i din svarta kostym. Döljer den något du inte vill kännas vid.
Finner du trygghet i din bleka skrud, urtvättad och gammal likt själen självt. Kliar det inte av smutsen i din särk, skiten går knappt att tvätta ur.
Varför byter du inte skor när vattnet flödar in i, är du trygg när du går med blöta fötter. Är det de enda du vill känna dig vid. Med slitna skor går man aldrig långt.
Varför bara en klack på din eleganta pump, du haltar fram. Är det så det känns när livet inte riktigt räcker till.
Jag vill bara finnas om jag får gå naken, inför er alla som fortfarande kan se.
Bada naken i allas avklädda blickar.
Alla är nakna om vi inte längre ser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar