Flamman och döden

Vaknade en morgon med ett ansikte jag inte ville kännas vid.
En tomhet med sin flamma, brännande genom mitt kött.
Min själ avdunstande, mitt hjärta en svart bit av kol.
Jag krossade alla speglar.

Jag vet att jag tar farväl, ett adjö där jag drunknar i mina tankar.
Det är dags för oss att dö.
Jag dränker mig själv i blanka pussel, du flyter på ytan av mitt kalla hav.
På botten kommer jag finna ro.
Du är vacker när jag ser dig likt svävande, låter vågorna bryta ditt starka sken.

Uppslukad i mitt eget hav, sjunker långsamt för att ta farväl.
Vattnet släcker flamman, jag får drunkna i frid.
Till botten jag sjunkit, döden är kall när den griper om mitt hjärta.
Du är döden med din frostbitna hand om mitt hjärta.
Jag är flamman som förtär och bränner.
Vi är döden tillsammans, en evig plåga i limbons karneval.
Det är jag och du.