Clownen log ett småaktigt leende, stirrandes på mig med lögn i sina ögon. De hade något att dölja, kunde jag lita på honom. Hans innanmäte var trots allt gjort av halm och gammalt tidningspapper. Skärande rysningar vibrerande genom min ryggrad och den försvann.
Ur en dröm med sången stilla i mitt huvud var det svårt att hitta ut, även under min egen säng.
Krypandes in i tunneln som jag skapat av siluetter från förfallen värld.
Din sång var min ledande skugga, jag var bara ett barn från min egen fantasi.
Skulle jag lyssna på sången eller förtäljde den bara min egen galenskap.
Eufori av skadad kärlek, jag är bara ett barn i min egen tanke.
Glödgande ögon av galenskap när jag ser mig själv inifrån, igenom clownens små svarta hål.
Vem är jag när uppvaknandet sker, när alla melodier har tystnat och jag får lyssna på mig själv.
Ett barn drömmandes om vuxen kärlek.
En man drömmandes om ett barns förälskelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar