Konsten att komma i tystnad

Jag kom, du var tyst.
Jag var tyst, är tyst.
Jag kom men kommer aldrig mer.
Vi är tysta då vi ser varandra genom frostat glas.
Du kom tyst, tyst i mig kom du.
Vi kom när tystnaden talade mer än vi förnimde.
Jag skrek djupt inom mig, du skrek längs mina vener, glassplitter in i hjärtat.
Vi kom tillsammans, vi njöt enskilt och ensamt.
Jag dog samtidigt som saften trängde ur mitt kött.
För mig var du redan död men din kropp värmde skönt.
Jag kom med döden och dog i lustan.
Döden som skapar liv när jag kom inuti dig.
Varmt och djupt inom dig, känner du inte min kyla.
Vi kommer, men aldrig mer tillsammans.