Jag gick på en bro utan plankor, svarta vågor under mina skor.
Kastade sten i en bottenlös brunn och såg mig själv på ringar utav vatten.
Visste inte vart vägen ledde och ingen log mot mig.
Jag möter människor utan behov, samma ögon som fick mig att se.
Med samma ögon som mina hittar vi inte i allt vi vill ge.
Jag letar efter dig, rastlös i dagljus, tömd men fylld av natten.
Regn från klarblå himmel, svarta strimmor och doft av våt asfalt.
Hårt fall när jag lyft i ett rus för en sekund, upplyft över mitt förstånd.
Brända broar har aldrig ett slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar