Krucifix

Golgata varför låter du mig vandra när jag inte lider.
Älskade hur vill du se mina ögon, tyngda utav skuggan från ditt träsk.
Barn, varför gråter du när jag går på stigen menad dig.
Blöder min krona, det är inte jag som tappar droppar i sand.
Stängda dörrar med öppna armar, skäms i min tystnad.
Jag går sakta in i tystnaden, svarta fåglar med mig in i tystnaden.
Passionen för mig in i drogade världar, upprymd utav mig själv.
Golgata led mig dit jag känner, min fristad inuti grånade skrymslen.