Helt insnöad, otöad och innesluten i en stadshimmel gjuten av betong. Om fåglarna hade funnit en väg ut hade jag följt dem.
Sätter mig i lekparken där vi alla en gång grävde i sanden, små och obetydelsefulla precis som nu, idag gräver vi oss ner. Då visste vi inte vad längtan var, vår frihet hade ännu inte berövats av oss själva.
Går jag stigen ut i skogen så är det en motorväg jag följer, inga svalor under mina fötter, nersjunken i grå betong.
Vi stiftar bekantskaper med folk vi inte längre ser med glädje, vi byter inte hink och spade bara löften om brutna förtroenden.
Mitt föräldrarhem står för all tid på vid gavel i min galenskap av fantasi, mammas armar öppna och min fader sluten men kärleksfull.
Tvingade ut ur hennes varma sköte, vi föddes utan ett liv.
Vi är barn i en sluten tid utan framtid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar