Jag skulle slå dig med en pinne om jag bara kunde få komma loss.
Kasta sten och låsa in dig om det inte var du som var en av oss.
Puttat dig nerför trappen, satt dit ena benet och galt en sång.
Sånger om krymplingars hjärtan och felande länkar tagen ur dagens lott.
Din lott var nit, släpar dig någonstans där det är natt och piska ur dig din skit.
Vantrivs i din närhet och vart trivs du då, under min tröja, mitt skinn och i mina ögon så blå.
Kastrera dig och klippa till en gång för alla, avkomma är inget för dem som är frostbitet kalla.
Helvetet är dagen där du vandrar, min hand är inte för andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag dör, dina "dikter" är pinsamma och självupptagna. Gå vidare i livet istället, släpp de konstiga formuleringarna och ditt navelskåderi. Du är inte deprimerad, du är bara helt och hållet full av dig själv och ett synnerligen fattigt vokabulär. Du kanske borde satsa på något annat här i livet än skrivande, anar att du super och knullar en hel del också, men utan större framgång än för stunden. Byt skiva nu, tönt!
PS: Du rimmar illa också.
Full av mig själv, ständigt full och vill alltid knulla, ser mig som en ganska normal människa, skönt!
Jo jag lever ju på det jag skriver, jag skriver för alla andra deprimerade människor så att de ska få se mitt eviga lidande.
Är du bipolär?
Skicka en kommentar