Outtalad konflikt

När du ser mig blir dina ögon svarta.
Ett tomrum mellan vårat kött.
Saker talas men vi säger varandra ingenting.

Du bygger upp muren som skydd för att inte visa vem du är.


Att en människa inte alltid uppskattar en är inget ovanligt eller konstigt överhuvudtaget. Att en människa utan en egentlig orsak tycker illa om en annan är däremot ett fenomen för mig.

Inget har sagts eller gjorts för att skada varandra, det är bara enväldigt förutbestämt att konflikt ska uppstå.
Hemskt att uppleva när energier tas utan att ge något.
En människa som mår så pass dåligt att den i sitt djupaste sinne är tvungen att avsky.
Skapar en konflikt som syns men inte hörs.

Konflikten kan brytas om den ena sunda parten tar tag i det. Beter sig tvärtemot vad den andre gör. Älskar, lyssnar, ler och viskar tysta ord om allt det vackra där positiv energi kan hämtas.
Att uppleva någon som är så stark som kan bryta en annans mönster utan att falla in i det själv gör mig tillfreds, ger mig något sorts fjantigt hopp om människans kärlek till varandra.
Att kunna stå emot fallet in i mörka tankar hade gjort mig stolt.

Jag är stolt!

Kan du va stolt över det du kämpar för, för vad är det du kämpar för,
vad är det för något du vinner?