Smärta ''kaos''

Precis som om jag inte får det, något jag inte når. Klöser, skriker, bankar, slår. Förlöser all min smärta mot det jag vill förstå. Allt kommer mig så närma, försvinner snabbt ändå. Greppar och klänger mig fast, repet är halt jag faller snabbt.
Långt iväg och tiden känns knapp. Stå fast. Vänta en stund, då smärtan är förlöst då du nått den punkt där allt du inte nådde, du kommer att förstå.


När man känner den där ovissa vilsenheten. Det som kan göra så ont, förvirra en så inte ens köttet på din kropp vet vart det ska ta vägen.

Jag har känt den alltför många gånger.
Jag har lärt mig efter alltför många gånger att jag då måste stanna upp och andas.
Låta smärtan göra sitt, den är en del av hela processen.
Jag skapar den själv, smärtan!
Ingen annan som gör det jobbet åt mig.


Saker som jag med all säkerhet vet är ouppnåbara och smärtfulla, klänger mig fast vid dem.
Går vilse, skapar kaos för dessa saker är flyktiga.
Jag överdriver den lilla smärtan vi alla människor skapar, överdriver för att känna riktiga känslor. För att sedan kunna koppla av och känna mig tillfreds av att allt är bra.

Ja, när smärtan är förlöst så är dimman i mina tankar skingrad.


Skrattar åt mig själv, hysteriskt skratt i hela mitt hjärta.
Avskyr kaoset, letat efter substitut för det på alltför krångliga vägar och knöliga stigar.Har varit många.
Snart andas jag och ser bakom kaoset och problemen som står där som en betongvägg.

Kaos och problem kommer alltid finnas när det är dags att bryta något, men snart skapar jag inte dem på egen hand även om jag skapar min egen verklighet.
Kaos är snart något mycket mindre, nästan förbjuda ordet i dess nya sammanhang, men kaos kommer bli en punktering på däcket eller en glömd räkning.

Kaos är något man skapar själv, knasigt men sant och skrämmande.

Det är smärta och så länge du inte drivs av någon sorts fetisch håll dig undan kaoset för det kan olyckligtvis bli din nya fetischism.