Aldrig upplevt inget att mista

Om du visste vad jag vet om krokiga vägar, nätter som aldrig gryr.
Du vet ingenting om smärtan när jag haltar på min fot.
Du kan aldrig känna det jag upplever.
Du kan aldrig säga när jag är ledsen, du ser inte när jag är sårad.
Jag vet inte själv när jag ska gråta, på bio när hjälten dör eller kanske när jag inte får höra allt det där från dig.
När det svartnar i mina ögon är det kanske hat, något som gjort mig ont.
Bara sårad för nåt jag aldrig fick uppleva, ledsen för nåt som inte fanns.
Ensam för att jag inte längre hör ditt hjärta som slår.

Du kan aldrig höra mig mer, ser du mig är det en illusion av längtan.
Du har aldrig upplevt mig så du har inget att mista.
Har varit naken men aldrig utan skydd.
Låtit dig lyssna på mitt hjärta, du har dock inget hört.
Försökt att släppa in dig men det fanns ingen att öppna för.

Jag kan aldrig säga när du har ont även om du går med krokig rygg.
Jag kan aldrig höra ditt hjärta, det slutade slå när du mötte mig.
Du stängde av när jag ville in.
Vad skrämde dig, det var något jag aldrig såg.
Jag slutade leta när jag stod öga mot öga med mig själv.

Vi vet ingenting om varandra, känns som en viskning genom tusen öron.
Den där stenen på botten av sjön som jag aldrig sett.
Kallt så kallt, när jag ser dig fryser mina ögon till is.