Avskildheten utan ondo

Det är kanske kallt ibland, det väljer jag själv.
Svart och trångt även om världen känns öppen.
Mitt täcke är unket och sängen knölig likt stenläggningen utanför min dörr.
Allt det väljer jag själv, jag vill känna allt jag uppbringar från mitt inre.
Jag står alltid för mig själv, sällan släpper jag någon inpå.
Får du va inuti mig, knäcker du skalet.... då är jag din.

Jag väljer mig själv för jag behöver bara höra mitt eget eko slå mot väggarna.
Jag vet att jag aldrig står ensam och rädslan infinner sig sällan i mitt hjärta.
Avskildheten är den enda jag kan lita på, min vän som aldrig sviker.
Du finns alltid där när jag suktar efter mig själv.